Urho Kekkonens nationalpark 7/2020
Detta är en vandringsberättelse av Mathias Grönqvist.
Som naturfotograf skulle jag gärna dela med mig av jätte fina bilder från vandringen.
Men nu var själva vandringen huvudsaken och fotograferingen kom i andra hand, vilket gjorde att bilderna är rätt så amatöraktiga.
Många av bilderna skulle också bli betydligt bättre om jag redigerade dem i ett bildbehandlingsprogram.
Men, då är jag rädd att det skulle ta så länge att det här inlägget aldrig ens skulle blivit gjort.
Jag är inte den som gillar att sitta timtal och editera bilder på datorn
Tyvärr så hade jag inte alltid den tid eller ork på vandringen att ta bilder så att alla var “perfekta” . Därför så har jag nu gjort en kompromiss, jag delar hellre med mig av de bilder jag har så blir åtm. det av att publicera inlägget.
Förberedelser och annan info
2018 gjorde jag en liknande vandrade i Lemmenjoki. Så visste ungefär vad jag borde ta med mig och vad lämna hem.
Några saker gjorde jag innan vandringen.
-
Den här gången så torkade jag själv en del av maten (första gången).
Jag “vaknade” lite sent med det här (dagen innan) och hade inte tid att torka det så länge som var meningen.
700 g malet kött blev 333 g. Jag delade upp det i 6 påsar så jag sedan enkelt kunde vid varje måltid använda en påse i gången. -
I många år så har jag kört med ‘sätta dunjackan i en tröja’ metoden och använda den som dyna och jag tänkt att det varit onödigt med en “riktig” dyna. Men varje gång jag jag använt dunjackan som dyna så har jag konstaterat att det nog inte är någon bra idé. Har på natten vaknat många gånger för att justera “dynan”. Och på morgonen alltid haft ont i nacken då det inte egentligen fungerat så bra.
Så den här gången tänkte jag att nu ska jag investera i en dedikerad dyna för vandring.
Och nu efteråt så förstår jag inte varför det tog så här länge före jag skaffade en.
Det blev en Sea to Summit Aeros Premium Pillow Large.
Och, jag visste att solen kommer att lysa även på natten, så köpte också en ögonbindel.
-
Och jo, förstås så vaxade jag kläderna och skorna.
-
Så som alltid så vill jag klara mig med så lite kamerautrustning som möjligt.
Hade nog haft möjligheten att ta med mycket mera olika slags linser till min kamera, men jag försökte klara mig med endast en. 24-70mm f4
Jag hade med mig min:
Nikon Z6
Nikkor Z 24-70mm f.4 S-line lins.
4st batterier
1st 64Gb XQD och 1st 120Gb XQD minneskort.
Zeiss rengörings-KIT.
Och förstås så tar min iPhonen (iPhone X) också jättefina bilder, så en del vidvinkel och panorama bilder tog jag med min telefon också.
Direktlänkar
Förord
Söndag 12.7
Bilresan Borgå - Kiilopää
Vandringen - Kiilopää -Suomunlatva
Tisdag 14.7
Onsdag 15.7
Torsdag 16.7
Slutord
Bilresan
Söndag 12.7
Borgå - Kiilopää
Min kompis Chrisu kom och hämta mig kl.05.00 på morgonen.
Vi körde allt i ett kör till Uleåborg. Där åt vi en Pizza, tankade bilen och bytte kusk.
Chrisu hade kört Borgå -> Uleåborg och nu var det min tur att köra Uleåborg -> Kiilopää.
Från tidigare roadtrips så har jag konstatera att det går mycket smidigt att höra på podcasts eller ljudböcker i hörlurar medan man kör. Medan Chrisu sov hörde jag 6-7 avsnitt av YLE Vegas sommarpratare i mina hörlurar medan jag körde. Tiden går mycket fort då tycker jag.
Vi anlände till Kiilopää kl.19.00. Vi gick till receptionen och frågade hur parkeringen fungerade.
Vi visste inte ännu hur många nätter vi tänkte parkera, men det gick att betala parkeringen i efterhand (3€/dygn).
Vi bytte kläder vid bilen, tog vår utrustning, låste bilen och begav oss mot vårt mål, Luirojärvi.
Innan vi gick in i parken vägde vi våra ryggsäckar. Min vägde 19,5Kg.
Den här gången hade jag lämnat bort en massa onödiga saker som jag hade med mig till vandringen i Lemmenjoki 2018. Som t.ex. en massa onödiga olika kläder. Men antagligen hade jag undermedvetet tänkt att då jag lämnar bort det så kan jag istället ta med mera mat istället, för vikten var rätt lika som Lemmenjoki vandringen.
Vandringen
Kiilopää - Suomunlatva
Ingendera av oss hade tidigare varit i UKK så allt var nytt och obekant.
Början av vandringen var det mycket breda och jämna stigar. Kanske fel att använda ordet stig, det var nog mera frågan om vägar skulle jag säga.
Chrisu beundrar vyerna i kvällssolen
Planen var att övernatta vid Niilanpää dagstuga. Ca. 4 km vandring (jag sov i tält och Chrisu i hammock).
Men då vi kom fram märkte vi att det inte fanns ett endaste träd eller annat som Chrisu kunde använda för att sätta upp sin hammock.
Det var mycket kala områden och inte ett träd i sikt som skulle ha hållit en hammock. Det var bara att vandra vidare till nästa ställe som var Suomulatva (+5,3km).
Eftersom vi inte ännu var på vildmarksområde så kunde vi inte sätta upp tält och övernatta var som helst så vi måste gå ända tills vi kom till lämpligt övernattningsställe.
De två sista kilometerna förrän vi kom till Suomunlatva märkte jag hur jättetrött jag var. Dels så hade jag sovit rätt dåligt natten före hemma och jag fick inte heller sömn i bilen, och även om jag bara satte i bilden hela dagen så tog det ändå energi av en.
Den sista kilometern märkte jag hur jag mera och mera “snavade” på rötter och stenar och de allra sista hundra metrarna kändes jätte tunga. Men, till slut kom vi fram (ca. 22.00) och vi började sätta upp tält och hammock. Vi tillträdde lite kvällsmat och försökte vara så tysta som möjligt då där fanns två andra tält på plats och de hade redan gått och sova då vi kom fram. Klockan var ungefär 23.30 då jag satte i öronpropparna och drog ner ögonbindeln för ögonen. Det räckte inte länge så sov jag…. zzzzZZZzz.. ZZzzz…
Suomunlatva
Måndag 13.7
Suomunlatva - Tuiskukuru Rutt
Jag vaknade nån timme senare än Chrisu, ca. 9 tiden. Medan jag sov hade Chrisu pratat med de andra som övernattade där.
De hann redan sticka iväg förrän jag fick mig ut ur tältet. De visade sig vara grottdykare och kände Borgås grottdykare Patrik Grönqvist.
Vi åt frukost, packade ihop och startade mot Luirojärvi ca. 11.00 tiden.
“Inga håsa.. alltså, jäkta inte
Långt innan vandringen hade vi bestämt oss för att ta det lugnt. Det ska inte kännas att vi ‘måste’ .
Vi hade kommit för att njuta av naturen.
Eftersom det inte blir mörkt den här tiden i Lappland, behöver man inte ha bråttom med starten.”
Jag tror Chrisu tyckte ibland att jag tog lite väl mycket tid på mig på mornarna göra mig klar för start :)
Jag har en teori, då man sover i tält som jag gjorde, så gillar jag att sprida ut mina saker och ha allt “tillgängligt”.
Jag packar upp allt från ryggsäcken inne i tältet för att hitta bättre. Och då tar det rätt mycket tid på morgonen att packa ihop ryggsäcken, städa tältet, sätta ihop det mm.
MEDAN, om man sover i hammock som Chrisu gjorde, tar man bara ut det från ryggsäcken som man behöver då man kryper ner i hammocken.
Då tar packande mycket kortare tid på morgonen.
Det var mycket trevligt att inte behöva jäkta på morgonen och behöva passa in följande övernattningsställe med ett visst klockslag.
Två år tidigare då jag vandrade i Lemmenjoki i slutet av september började det skymma redan 18.00. Och halv sju, sjutiden var det redan mörkt.
Då hamnade vi anpassa starten, pauser osv. så man hann fram till övernattningsställe före det blev mörkt.
Det här behövde vi inte alls ta i beaktande den här gången då solen inte gick ner på natten. Det uppskattade jag mycket.
Också då vi åt lunch på dagen så behövde vi inte se på klockan, vi höll matpaus och efter maten vilade vi 30-40 minuter, njöt av fina vyer och total tystnad.. och då vi kände oss klara så fortsatte vandringen.
Efter några timmar kom vi till Suomunruoktu
Det skulle ha varit ett riktigt fint ställe att stanna för natten, men det skulle ha blivit lite för kort sträcka den dagen så vi valde att gå vidare.
Suomunruoktu
Lunch vid Aitoja
Efter 4 timmars vandring så var det dags för lunch.
Vi stannade och gjorde lunch vid Aitoja eldställ. En mycket vacker plats vid Suomujoki.
Det fanns en bro att gå över Suomujoki så man behöver inte vada.
Vi vandrade vidare…
Lunch vid Aitaoja - Plats på karta
Efter 4 timmars vandring var det dags för lunch.
Vi stannade och gjorde lunch vid Aitoja eldställe. En mycket vacker plats vid Suomujoki.
Det fanns en bro att gå över Suomujoki så man behöver inte vada.
Vid det här stället så mötte vi en vandrare.
Han satte sig ner en stund och pratade med oss. Han hade startat från Luirojärvi tidigare på morgonen och hade som mål att komma till Kiilopää parkering senare mot kvällen.
Från Aitaoja kan man välja två olika stigar mot Luirojärvi. Den ena går norr om Vintilätunturi och den andra söder om Vintilätunturi.
Han rekommenderade den södra leden, nästan via toppen av Vintilätunturi, han hade just själv kommit via den norra leden längs Vintiläoja och tyckte den var jobbig att gå.
Så, efter lunchen bestämde vi oss för att ta den södra leden över Vintilätunturi.
Och ja… det svårt att säga om det var ett bra beslut då vi inte har erfarenhet av den norra rutten. Med min dåliga kondition så kändes det TUNGT att gå uppförs mot Vintilätunturi.. puust :)
Sedan vi startade hade vi förvånat oss över att vi inte hade sett några myggor, men nu då vi höll på att gå uppför så kom de.. och bromsar. Bromsar stora som bofinkar.
Som tur hade vi myggnät att sätta på oss, men kändes lite besvärligt nog att gå med dem på.
Väl uppe på Vintilätunturi så höll vi en välförtjänt vattenpaus.
Sedan fortsatte vi gå mot Tuiskukuru som var målet för kvällen.
Väl framme vid Tuiskukuru Autio- ja varaustupa 21.00 tiden så började vi rätt omgående sätta upp tält och hängmatta.
Gjorde kvällsmat och sedan och sova.
Ampupäät
På eftermiddagen hade vi tagit oss ner från Ampupäät och tog en paus. Drack vatten, åt snacks och satte fast ögonen en 15-20 minuter och njöt av tystnaden. (bilder nedan)
Vi fortsatte vandringen och efter en stund så korsade vi Ampuoja vattendraget.
Ett mycket fint ställe. (bilder nedan)
Vi vandrade vidare…
Vi fortsatte vidare mot Luirojärvi och ca.15.00 tiden var vi framme vid Luiro vattendraget och skulle gå över vadstället.
Vi tog av oss kängorna, sockor och drog upp buntarna.
På djupaste stället just under knäna.
Väl framme på andra sidan, torkade vi fötter och ben och klädde på oss.
Sedan var det inte bara ca. 400m så var vi framme vid Luirojärvi lägerområde.
Vi började söka plats för tält och hängmatta.
På området fanns 5 andra tält och de hade redan tagit de bästa platserna. Men jag hittade ett helt okej ställe att sätta upp mitt tält. Hade en vacker vy ut över Luirojärvi
Vi gick och pratade med de andra på området och frågade hur bastu-turerna fungerade. Vi delade sedan bastutur med några andra som hade reserverat bastun.
Bastu och simma i Luirojärvi var mycket välkommet efter några dagars vandring och det var verkligen skönt och avkopplande. Det enda som saknades var en kall öl efter bastun.
Efter bastun gjorde vi kvällsmat vid lägerelden och snackade med några andra vandrare.
Det är många som stannar två nätter vid Luirojärvi, men vi hade inte tid den här gången att stanna längre än en natt, så vi besteg inte heller Sokosti. Vi sparade det till en annan gång.
Onsdag 15.7 - Luirojärvi - Kotaköngäs
Efter vi hade ätit frukost och packat ihop så började vi gå “hemåt”.
Kvällen innan hade vi planerat dagens vandring. Vi hade satt som mål Kotagöngäs lägerområdet.
Men, det fanns några mindre lägerplatser på vägen som “backup”, beroende på hur trötta vi är mot kvällen.
Efter vi hade vadat över Luiro så började vi gå i riktningen nordnordväst, väster om Luirojärvi.
Vi gick längs Luirojärvi upp mot Harrilampi såg vi en massa ofärdiga hjortron bär.
Senare på sommaren, mot hösten gissar jag att det var många vandrare som gick förbi genom hjortron området och kunde lyxa till sin vandring med att mumsa i sig goda hjortron.
Söder om Harrilampi ledde stigen oss mera i nordvästlig riktning.
Från Harrilampi och vidare så var det en otroligt vacker natur. Titt som tätt så hamnade jag sätta mig i olika ställningar för att fota den ena finare stället efter den andra. Otroligt fint.
Jag vågar påstå att det var den snyggaste platserna under vår vandring.
Klockan började närma sig 14.00 och vi stannade för att äta lunch.
Efter vi hade ätit satte vi fast ögonen en kvart och njöt av naturen och tystnaden, precis just så länge att man nästan somnade.
Vi packade ihop köket och annat tillbehör, spände kängorna och satte ryggsäcken på ryggen och så var det dags att fortsätta mot vårt mål.
kl.17.00 tiden märkte vi att det började samla sig mera och mera myggor än vanligt. Chrisu gissade att TheramCell plattan var slut så vi stannade för att kolla. Och jo, så var det.. loppu slut.
Chrisu bytte plattan och nån minut senare så var det myggfritt igen att gå.
Vi gick förbi första eldstället,
Vidare mot följande eldställe som vi möjligtvis skulle stanna för natten.
Då vi kom till det eldstället så märkte vi att det inte egentligen var så jätte trevligt ställe.
Helt okej, men ingen extra.
Vi hade lite ork kvar ännu så vi bestämde oss för att fortsätta till Kotagöngäs.
De sista 100 metrarna förrän vi kom fram så kändes som om nån hängde i benen.
Jag var själv så jäääävla trött då vi äntligen kom fram. Jag “slängde” mig och ligga mot en sten med ryggsäcken på och vilade där 2-3 minuter för att få orka att ta av ryggsäcken.
Chrisu hittade enkelt plats för sin hängmatta då det fanns bra med träd på den här platsen. Jag hittade ett ställe för tältet och efter vi hade spänt upp våra hem för ännu en natt så gjorde vi middag, som egentligen blev kvällsmål.
På lägerplatsen var två andra. En från Oulu som vi snackade med en del. Och ett yngre par som höll sig i sitt tält så gott som hela tiden.
Killen från Oulu var på ensamvandring och hade med sig fiskeutrustning och hade varit och försökt få fisk. Chrisu som är van fiskare hade mycket fiske snack med killen. Vi diskuterade hur lite fisk det finns på området då det ännu idag märks hur man under krigsperioden har fångat in fisk för mat genom att spänna ut nät tvärs över älvarna för att fånga all fisk som gick att få, det här lider fiskbeståndet i området än idag av.
Killen från Oulu jobbade på Nokia, och han berättade en del om 5G teknik, och en del saker han jobbar med.
Han var själv också på väg hemåt och hade framför sig samma rutt som oss följande dag. Eller så trodde vi…
Vi gick och lägga oss och sov gott som små ekorrungar.
Torsdag 16.7
Kotagöngäs-Kiilopää
Följande dag visade sig vara lika fin som de andra dagarna hade varit.
Vi började elda i eldstaden för att göra te och kaffe.
Som vana hade blivit att det första man tänder på är Thermacell apparaten, sedan eldstaden.
Medan vi satt och drack och åt vår frukost berättade kom killen från Oulu också till lägerelden.
Vi berättade lite små halv skämtsamt att vi är nog så jätte trötta nu att det skulle vara super skönt om det här var den sista vandringsdagen. För vi hade planerat att vandra från Kotagöngäs vidare mot Rautulampi och vidare till Luulampi för att sova där en sista natt.
Oulu killen frågade om vi inte hade funderat på att då istället gena upp via Raututunturis nordöstra axel istället för att vandra mot Rautulampi.
Han visade på kartan hur han hade tänkt gena och vara redan på eftermiddagen/ kvällen på Kiilopää parkeringen.
Det lät som en super bra idé. Det tog inte länge så hade vi bestämt oss för att vi kör med samma rutt.
Man började vara ganska mör i kropp och ben vid det här laget, så det kändes fint då vi hade förkortat vandringen med en dag. Det kändes lyxigt att veta att samma dag mot kvällen skulle vi vara vid bilen. Det var absolut inget fel på vandringen. Vi hade ju haft super fint väder, sett en massa fina vyer men det kändes nog som om vi nog skulle klara oss bra utan den sista natten vid Luulampi och istället då sova i tält vid bilen istället. Eller om de ännu skulle ha öppet hotellet och lediga rum så få sova i säng följande natt.
Vi startade iväg från Kotagöngäs ca. 10.00 tiden efter vi hade ätit frukost och packat ihop tält och utrustning.
Precis vid Kotagöngäs lägerplats rinner en älv som jag inte lyckats hitta namn på. Men jag antar att den kanske heter Suomujoki för det är samma älv som rinner förbi Suomunruotku och den heter Suomujoki.
Vi fortsatte gå upp längs Hikioja och vidare mot Raututunturi. På vägen fanns flera fina småa vattensamlingar mellan Könkäänvaara och Pitkäselkä bergen.
Vi stannade och pausade vid flera av dem och njöt av den otroligt fina naturen vi hade framför oss.
Då vi höll på att gå upp mot Raututunturi med vår genväg så svängde vi oss om och kollade mot söder, Det var en fantastiskt fin vy. Det var så fint att vi bestämde oss att det var ett perfekt ställe att käka lunch. (se bilder ovan)
Man kunde inte önska finare vyer för att äta lunch. Kanske i skärgården :)
Efter en kort vila på maten fortsatte vi uppför mot Raututunturi.
På Raututunturi var kal och karg och det var inte svårt att hitta den utmärkta leden. Man märkte att vi hade kommit närmare hotellområdet då lederna igen var märkta med skidspårs käppar.
Vi vandrade längs leden mot bilen, söder längs Rautupää, neråt och över Suomunlatva vattendrag.
Eter Suomunlatva vattendraget gick vi uppför, nästan högst upe var det en massa lösa stora stenar så det var rätt utmanande terräng att gå på.
Väl uppe kunde vi se på långt avstånd Niilanpää porokämppä stugan som vi hade gått förbi den första kvällen.
Efter en stund då vi hade börjat gå nedför så kom vi till samma vandringsstig som vi första dagen hade gått på, nu var det bara nedförsbacke ända till bilen. Det kändes superlyxigt.
Men jag måste erkänna att de 3 sista kalorimetrarna så kändes jätte långa.
Kl. 18.35 var vi framme vid bilen.
Efter vi hade vägt vår packning satte vi den i bilen, bytte till mera bekvämare kängor och kläder och gick in i restaurangen för att se vad de hade på menyn.
Det visade sig att de hade lediga rum på hotellet, så vi tog ett två pers. rum för natten och beställde pizza och öl.
Sällan som pizza och öl smakat så gott som den här gången :)
Vi lyxade till det med ett glas rött då vi hade varit så duktiga.
Rummet var inte jätte dyrt, det kostade nåt i stil med 75€ och då ingick frukost.
Rätt mycket snarkade vi båda. Chrisu somnade som en stock med det samma och jag låg och lyssnade på snark, men senare på natten då jag hade somnat så hamnade Chrisu gå till bilen och hämta öronproppar då jag igen snarkade. Nåväl, vi hade fått sova ändå i sängar och på morgonen kände åtm. jag mig rätt så utvilad.
Efter vi hade ätit frukost på hotellet så startade vi hemåt ca. 10.00 tiden.
Den här gången så var det min tur att köra första halvan av bilresan och sedan efter lunch så bytte vi.
Vi var hemma i Borgå ca. 22.30 tiden.
En riktigt trevlig och fin vandring. Tack Chrisu för bra sällskap!
SKULLE JAG HA GJORT NÅT ANNORLUNDA?
Nu med facit på handen efteråt så skulle jag ha lämnat bort en massa “onödig” mat jag hade med mig. Jag skulle ha tagit med tvål och klövervaselin/babyolja.
Jag har allt sedan armén haft problem med skavsår mellan låren. Skavsåret uppstår då man är svettig och svetten torkar då man pausar och sedan så fortsätter man gå och efter en tid är det riktigt rött och sjukt. Om det inte är så jätte rött och sjukt så går det bra att tvätta sig med vatten och tvål, och följde dag efter natten så är det nästan normalt/återställt.
Och jo, jag kunde ha förbättrat konditionen före vandringen. Då kunde vissa sträckor, uppförsbackar ha varit lättare att gå.
Annars så skulle jag inte ha gjort nåt annorlunda.
