2020
Urho Kekkonens nationalpark
Detta är en vandringsberättelse av Mathias Grönqvist från 2020
Som naturfotograf skulle jag gärna dela med mig av jätte fina bilder från vandringen, men vandringen var prioriterad än fotografering.
Jag tycker inte heller det är schyst för den andra man vandrar med som inte är naturfotograf att behöva stanna titt som tätt och fotografera. Så många av bilderna är ‘snapshots’ då jag stannat upp några sekunder under vandringen för att ta en bild.
Många av bilderna skulle också bli betydligt bättre om jag redigerade dem i ett bildbehandlingsprogram.
Men, då är jag rädd att det här berättelsen aldrig skulle blivit gjord då jag inte gillar att sitta timtal framför datorn och redigera bilder.
Söndag 12.7
Borgå - Kiilopää
Min kompis Chrisu kom och hämta mig kl.05.00 på morgonen.
Vi körde allt i ett kör till Uleåborg. Där åt vi en Pizza, tankade bilen och böt chaufför.
Chrisu hade kört Borgå -> Uleåborg och nu var det min tur att köra Uleåborg -> Kiilopää.
Från tidigare roadtrips så har jag konstatera att det går mycket smidigt att höra på podcasts hörlurar medan man kör. Medan Chrisu sov hörde jag 6-7 avsnitt av YLE Vegas sommarpratare i mina hörlurar. Tiden går mycket fortare då tycker jag.
Vi anlände till Kiilopää kl.19.00. Vi gick till receptionen och frågade hur parkeringen fungerade.
Vi visste inte ännu hur många nätter vi tänkte parkera, men det gick att betala parkeringen i efterhand (3€/dygn).
Vi bytte kläder vid bilen, tog vår utrustning, låste bilen och begav oss mot vårt mål, Luirojärvi.
Innan vi gick in i parken vägde vi våra ryggsäckar. Min vägde 19,5Kg.
Den här gången hade jag lämnat bort en massa onödiga saker som jag hade med mig till vandringen i Lemmenjoki 2018. Som t.ex. en massa onödiga olika kläder. Men antagligen hade jag undermedvetet tänkt att då jag lämnar bort det så kan jag istället ta med mera mat istället, för vikten var rätt lika som Lemmenjoki vandringen.
Vandringen
Kiilopää - Suomunlatva
Ingendera av oss hade tidigare varit i UKK så allt var nytt och obekant.
I början av vandringen var stigarna breda och jämna. Kanske fel att använda ordet stig, det var nog mera frågan om vägar.
Chris njuter av aftonsolen